Despite the infinte coolness of my new server environment I have finally decided to stop hosting my own web server. Shortly after I installed the new silent hard drive my server begun making a high pitch noise, somewhat like a television set but much more annoying. I was very close to sending the hard drive back for repair when I discovered that the noise was actually coming from the processor (an AMD Athlon XP 2800+). The noise pitch changes with the CPU load and no combination of BIOS settings or cooling has made any difference. I’ve never experienced this before and the only solution seems to be buying new hardware (again).

In the long term I don’t want the burden of running my own web server, so I have begun “outsourcing” everything. This blog has been exported to wordpress.com and I am paying $10/year to use my own domain. However, there’s no way I could keep the “blog” path in http://foolip.org/blog/, so my only solution is relocating to http://blog.foolip.org/. As we all know, cool URIs don’t (must not, ever) change, so for a while I was at a loss about how to redirect my old URLs. Eventually I found a free webhost which supports mod_rewrite and seems fairly solid. I will use this only to redirect, without serving a single file. Writing a .htaccess is very straightforward:

# http://foolip.org/blog/... -> http://blog.foolip.org/...
RewriteEngine on
RewriteCond %{HTTP_HOST} ^foolip.org$ [OR]
RewriteCond %{HTTP_HOST} ^www.foolip.org$
RewriteRule ^blog/(.*)$ http://blog.foolip.org/$1 [R=permanent,L]
# everything else to http://blog.foolip.org/
RewriteRule .* http://blog.foolip.org/ [R,L]

If you are one the approximately three readers of this blog, you don’t need to do anything. Your browser and feed reader will automatically find the way (because cool URIs don’t change). However, as wordpress.com is blocked in mainland China I will have to make some special arrangements for those users, possibly using a mirror blog on wordpress.com.cn. As soon as all of that is handled, I will enable redirection and my private web server will enter eternal downtime.

The last week or so foolip.org has been available only sporadically, as I have moved to a new apartment. After acquiring a new silent hard drive and silenter fans, I had to find a discrete place to put the server. The first though was in the closet (where many respectable home servers live) but that would mean having cables running across the floor. I eventually decided on the cleaning cupboard in the kitchen. I pulled the refrigerator out to make room for some cables when, lo and behold, I found…

Some genius has made room on top of the refrigerator just big enough for my server! It was clearly meant to be…

With the refrigerator pushed back in place, there’s little to tell that there’s a server in hiding. What makes it even cooler (pun intended) is the perfect positioning next to the air circulation system:

Could this all be a coincidence? I think not! Check out the revealing hint in the freezer compartment below…

With my new Ice Server™ up and running, foolip.org is open to the world again!

Hej Bredbandsbolaget!

Varför har ni 3 kalendermånaders uppsägningstid på era 100 MBit-tjänster via “bredbandsuttag“? Jag ska flytta till en ny lägenhit dit BBB inte kan leverera riktigt bredband (endast ADSL) och vill därför säga upp mitt avtal med er. Det är inte så att ni behöver framförhållning för att hitta en ny “hyresvärd” för mitt uttag, ty ni kan inte påverka om personen som flyttar in efter mig vill ha bredband eller inte. Inte heller behöver någon tekniker komma för att koppla in/ur sladdar i en basstation som är fallet med ADSL. Likväl vill ni att era kunder ska betala i 3 månader för ingenting!

Jag hade en längre utläggning för en kvinnan på kundtjänsten om det orimliga i detta, men det förstås inte hon som skrivit avtalet – det är ni som gjort det. Lösningen blev att samtigt göra en flyttanmälan, byta till 24/1 MBit ADSL (snacka om asymetrisk uppkoppling) och säga upp mitt avtalet från och med 1:a april. (Inte 1:a maj, kan hon ha sagt fel?) När era tekniker väl kopplat in mitt ADSL så kommer de alltså snart att få springa ut och koppla ur det igen. Kvinnan på supporten sa att ni inte vill att man gör så här, för det är ju ett så uppenbart slöseri med tid och pengar.

Om ni på Bredbandsbolaget också ser det orimliga i detta så får ni gärna säga upp mitt avtal omedelbart och sedan ändra uppsägningstiden för “bredbandsuttag” till 1 kalendermånad. På så sätt behöver de med lite dålig framförhållning i livet inte betala er straffskatt – men det ligger kanske inte i ert intresse?

— Philip Jägenstedt

简体中文

遺漏的或錯誤的請大家補充更正！

資料來源：

• 杰威爾音樂—其它創作作品
• Wikipedia—其它創作作品
• Erick’s Blog—周杰倫幫別的歌手寫的歌
• 大眾論壇—周杰倫樂壇創作全集
• 更詳細的資料收錄於MusicBrainz

周杰倫1998-2008創作全集(BitTorrent下載)包含以上的120首歌曲、歌詞及封面。

Jag såg på midnattssändningen av Rapport att ett vietnamesiskt par fick sitt nyfödda barn taget ifrån sig på bb och blev t o m lite upprörd när jag hörde kvinnan prata (textat) om hur det gått till. Även skvallerpressen skriver. Kvinnan lider av epilepsi och hade själv kontaktat socialen för stöd, som istället beslutade att ta barnet. Det är verkligen inte min nisch att blogga om mina upprörda känslor, men se här vad Arnold Karlzon (kd), ordförande i Värnamos medborgarnämnd, säger:

“Vi strävar alltid efter att lösa så mycket som möjligt på hemmaplan. Men i det här fallet hade vi inte resurser att klara det, för det behövdes 24-timmars tillsyn i princip.”

Ska man tolka det som att det hade gått ge rätt stöd till dem, men att det inte fick plats i budgeten? Sedan när kan omhändertaganden baseras på sådana grunder? Myndigheterna menade föräldrarna hade svårt att ta till sig råd, men hur jävla lätt är det att ta till sig råd på ett så barockt språk som svenska tror ni?! Tillåter verkligen socialtjänstlagen omhändertagande av barn även där föräldrarna faktiskt vill ta hand om barnet själva och där det enda hindret är fysisk sjukdom (till skillnad från psykisk sjukdom/förståndshandikapp)?

Sverige har ett ganska bra rykte i Vietnam, mycket tack vare vårt starka ställningstagande mot USA-invasionen och för ett hyggligt generöst bistånd inom bl a sjukvård. Biståndet slopade alliansen redan förra året och när “omhändertagandet” blir känt i Vietnam så kanske vi äntligen kan ta vår plats som en arrogant och bufflig nation bredvid Frankrike och USA (samt till viss del Kina).

Det kan förstås hända att det finns ytterligare skäl som media inte rapporterat om, men tills vidare så ställer jag mig frågande till rimligheten i det hela. Med mina ytterst begränsade kunskaper i språket har jag ännu inte kunnat hitta några Vietnamesiska bloggar eller nyheter om det inträffade…

I övrigt rekommenderar jag den kinesiska filmen The Treatment (刮痧) där ett kinesiskt pars barn blir omhändertaget av amerikanska socialtjänsten p g a ett “missförstånd”.

Uppdatering torsdag:

Silverkällan var upprörd en hel timme före mig.

The news clip is now available with English subtitles.

Hy vọng họ sớm được đoàn tụ!

Uppdatering fredag:

SVT: Socialens beslut kan vara olagligt (igår)

Sydsvenskan skrev kort igår. I dagens ledare på SvD skriver Maria Abrahamsson att länsrätten i sin dom påpekade att mamman var förståndshandikappad (något som inte tidigare framkommit), men lägger till att “hittills tyder dock det mesta på motsatsen”. Gunilla Hjelm (c) är kritisk mot den vinklade mediarapporteringen. Det har också bloggats lite här och var. Enligt min “Vietnam-korrespondent” så har det ännu inte rapporterats något i Vietnamesiska medier om det inträffade.

Det verkar alltså som att familjen fick vara på ett utredningshem under 10 veckor innan beslutet att omhänderta barnet gjordes. Jag skulle bli ganska förvånad om föräldrarna under den tiden var helt förstående och medgörliga, med tanke på språksvårigheter och en (vad gäller föräldraskap) extrem kulturskillnad. Om detta kanske man inte ska spekulera allt för mycket, men men…

The second news clip is also available with English subtitles.

我本月一日已经离开了北京，我正在黑暗冷清的瑞典生活。在北京那一年半的时间只能说是我生活中最精彩的，大胆地过日子，过得快乐。去北京之前我跟自己说绝不要谈恋爱，到时候怎么忍受分离？不过，思想的力量不如爱情，结果我在北京语言大学爱上了我的越南同学。遇见爱是唯一最重要的事，但我对北京的好感不只源于爱情的记忆。反而，我认为北京固有一种魅力，一个使我念念不忘的气氛。一般说起北京的优点都会提长城、故宫、京剧、烤鸭等传统的象征。长城是很长，颐和园是很伟大，可是给我印象更深的却是最小的事。在路边买烤栗子、在教室里分析“而”的语法、在五道口吃石锅拌饭、劳动节和女朋友在后海无计划地逛逛、在电影院看姜文的作品、在KTV厅唱周杰伦——这是我的北京。

瑞典著名作家佩尔·安德斯·福格尔斯特龙(Per Anders Fogelström)的小说《我的梦想的城市》描写了一个普通工人在十九世纪的斯德哥尔摩的生活。除了家庭故事以外，小说还充满了他对斯德哥尔摩的热爱和希望。描述的是一个发展中的城市，一个“活着”的城市。北京现在同样不停地变，也带着希望往前冲。更多新高楼和汽车不见得是百分好的事情，但反正无人能否认北京有“心跳”。我在北京的时候还渐渐发觉了不仅仅是北京在变，而且北京改变了我。也许任何在国外生活的人都会受新的语言和文化的影响，但我确实低估了它的力量。我并不是说我变成了中国人（我不会也不愿），而是说通过中国的文化发现瑞典的思想未必都完美，自己的一些成见也显然不正确。反过来中国也有它的缺点，可是我相信中国人民能管好自己，不用我说。

失去了后才懂得珍惜是人之常情，现在我连北京的出租车司机也想！或许太多空气污染影响我的脑子……无论如何我知道我早晚会再去北京，再去我的梦想的城市。

喔对了，我不是直接回瑞典来的，先去越南看了我的宝贝。一切都好，你们不用担心！

First something about Thursday’s gig at Mao. Snapline opened the show with electro-pop-rock and English vocals delivered in a “slowly going crazy” but yet charismatic manner. Next in line was what I came to see – Carsick Cars. As they entered I noticed that two of the members are actually shared with Snapline. The music, however, is not in the same genre. Rather, it’s riffy and swingy rock with lots of noisy things in between. Some would call it indie rock I suppose.

There were quite a few non-Chinese in the audience, a number of which formed a brief mosh pit to the horror of some Chinese visitors. “No thanks, I don’t mosh.” Unfortunately the band only played about 5 songs, but short is sweet I suppose. When they played the last song – 中南海 (Zhongnanhai) – every smoker in the audience bombarded the band with cigarettes while the rest of us shouted along with the not-so-hard-to-remember lyrics.

The main band was the Beijing girl punk band Hang on the Box, but as far as I’m concerned the gig was over. Afterwards I chatted a bit with the record label guy and bought an undisclosed number of copies of Carsick Cars’ album. I sat in a couch until bassist 李维思 (Li Weisi) and drummer 李青 (Li Qing) turned up and signed my album. Li Weisi smoked Zhongnanhai and I waited a bit longer until guitarist/singer 张守望 (Zhang Shouwang) came along and made my album autograph-complete. I assure you that I’m not crazy, I just thought it would be neat…

Adapted from Maybe Mars without permission.

The album includes 7 songs in Chinese and 3 in English. I’ve been listening more or less non-stop and I do think it’s really cool, especially 志愿的人 (Volunteer), 中南海 (Zhongnanhai) and 广场 (Plaza). The undisclosed number of copies that I have in my possession have a purpose, which is this: I will send a copy of Carsick Cars’ album to anyone who requests it for free, with no conditions attached whatsoever. Just contact me and tell me where you want it delivered. When all my copies are gone I hope that there are an undisclosed number of new Carsick Cars fans in the world!

Copies delivered as of 2007-11-05:

• China: 2
• France: 1
• The Netherlands: 2
• Norway: 1
• USA: 2

Disclosure: The original number of copies were actually only 4, but since there were so many who wanted the album I went to buy all the copies in a record store here in Beijing, bringing the total to 8. Despite my best efforts I have not been able to find any more, so at this time I can’t offer to send any more. Nonetheless, I do hope that there are at least 8 new Carsick Cars fans on the planet now!
See also:

• Gig photos on Flickr
• Carsick Cars’ MySpace page (has a few downloadable tracks)
• Carsick Cars on MusicBrainz (correct tags for your CD rip)

Carsick Cars is a fairly new Beijing rock band which I discovered via MusicBrainz only yesterday. After listening to the repetetive lyrics and riffy guitar of 中南海 (Zhōngnánhǎi) I think I’m hooked! The title refers to the name of a popular brand of cigarettes, but Zhongnanhai is also the name of the area to the west of the Forbidden City (called the New Forbidden City by Beijingers) from where the Party runs the People’s Republic.

中南海，中南海……中南海，中南海
中南海，中南海……抽烟只抽中南海
中南海，中南海……生活离不开中南海
中南海，中南海……谁他妈抽了我的中南海？[source]

Zhongnanhai, Zhongnanhai… Zhongnanhai, Zhongnanhai
Zhongnanhai, Zhongnanhai… I only smoke Zhongnanhai
Zhongnanhai, Zhongnanhai… I can’t live without Zhongnanhai
Zhongnanhai, Zhongnanhai… who fucking smoke my Zhongnanhai?

Figuring out which Zhongnanhai the lyrics might refer to is left as an exercise to the reader. I haven’t been able to get hold of their self-titled debut album yet, but a record shop in 东单 has a copy booked for me. On Thursday they’re playing at the Mao Club and everyone must go! For those not in Beijing, here’s the video of Zhongnanhai instead:

See also:

• Carsick Cars on MySpace
• Maybe Mars, their record label (also on MySpace)
• Thursday’s gig on Last.fm

I’m sorry that I haven’t updated my blog in such a long time. I’m sorry that I’ve written too much in Chinese. I’m sorry that I am in Beijing when all of my friends are not. I’m sorry that I’m not going to translate that article about me until I write my memoirs.

Since my last post I’ve been back to Sweden to get myself a new visa and was back in Beijing on August 15. Even though I still have one year of left on my computer science degree I am already doing my thesis project here at Opera Software’s Beijing office. The topic may or not be secret and involves many things that I really enjoy doing. I should be done by January, because that’s when I’m going to continue my studies in Linköping.

Next week is a national holiday in China, at which time my angel/girlfriend is coming from Việt Nam to see me. I cannot imagine a better way to spend the week than roaming around Beijing, going to all the places we used to like. 太幸福了! What’s more, I’m going to visit her in Hà Nội (the capital of Việt Nam) in the first two weeks of January before going back to Sweden. Life is good!

Interview with me in Shanghai IT Times 2007-06-15