About Laleh’s new album. English summary below.

Nu har jag lyssnat på Lalehs nya skiva Prinsessor och tänker leka musikrecensent. Efter en fantastisk första skiva hade jag stora förhoppningar på Prinsessor. Jag kan inte säga att besviken, men tycker ändå inte att den är lika stark som den första skivan. Överlag är den mindre sprallig, med fler lugna låtar. En mer pretentiös recensent skulle kanske säga att den här skivan är mer mogen, men jag uppskattade verkligen spretigheten på den första och tycker inte att det är en förbättring. Detta till trots är det en bra skiva och jag ska säga något om höjdpunkterna.

November. Den här låten känns positiv trots att texten handlar om människor som är elaka mot varandra. Musikaliskt är det också den låt jag gillar bäst.

Prinsessor. Pianoslingan påminner mig om en gammal spökfilm. ”Det finns inga prinsessor mer, kan vi inte sluta leka det? Det finns inga soldater mer, kan vi inte sluta leka det?” Jag vet inte riktigt vad den här låten vill säga... jag vill gärna tolka det som ”avskaffa monarkin och försvaret”, men det är nog inte hela sanningen. Kanske är det bristen på tydligt politiska låtar (i stil med Bostadsansökan) som får mig att vilja tolka in mer än vad som finns.

I Know This. Jag gillar både texten och musiken. ”Let’s see how society would work without the people go to work.” Först trodde jag att texten ironiserade över naivt idealistiska människor, men Laleh känns inte så ironisk. Den avslutas med ”I change my mind daily” så den ska nog inte ses som ett manifest.

Andra bra låtar är ”Det är vi som bestämmer”, ”Call on Me” och ”Step on You”. Sammanfattningsvis gillar jag Lalehs nya skiva, men den är inte perfekt.