Min mammas kollega Johan Öjeheim har gått och funderat på hur ett kinesiskt tangentbord ser ut. Är det 30 meter långt? Har det 30 000 tangenter? Har kinesiska datoranvändare jättelånga fingrar? Nej, tråkigt nog ser tangentborden här ut precis som i Sverige. Skulle det finnas en tangent för alla de vanligaste tecknena skulle det behövas runt 2 500 tangenter, men även det är förstås en praktiskt omöjlighet. I kinesiska består de flesta ord av ett eller två tecken, där varje tecken är en stavelse. Hur ett tecken uttalas går i allmänhet inte att se, så därför har man utvecklat pinyin-systemet för att kunna skriva uttal med västerländska bokstäver. Det används bland annat i grundskolan och i ordböcker. För att skriva kinesiska tecken på en dator skriver man ordens uttal med pinyin och låter datorn göra en kvalificerad gissing om vilka tecken det motsvarar. Så här kan det se ut:

Här har jag skrivit ”jingli” och datorn gissar först på ”erfarenhet” (经历 jīnglì). Eftersom det finns många ord som uttalas ungefär likadant så finns här flera alternativ, bland andra ”direktör” (经理 jīnglǐ) och ”energi” (精力 jīnglì). Programvaran för att gissa är förstås ganska komplicerad och ibland blir det fel, då måste man själv välja de rätta tecknena. Så funkar det.