Dagens ledare i DN är ett mycket märkligt stycke som inspirerat till viss ilska med nyckelord som katastrof, smörja och dum i huvudet. Jag tar tillfället i akt att skriva om något som ofta stör mig. DN skriver:

Oavsett vad den slutgiltiga domen blir kommer den olagliga fildelningen att fortsätta så länge det inte finns bra lagliga alternativ – och så länge lättillgängliga, men olagliga, servrar finns kvar runt om i världen. Att konkurrera mot gratis nedladdning är inte särskilt lätt.

Den som tror att ”gratis nedladdning” via t ex The Pirate Bay är så bra att den inte går att konkurrera med kan inte ha provat på det själv i någon större omfattning. Att försäljningen av CD-skivor sjunker beror inte på att fildelning är oöverträffbart utan på att CD-skivor är ett så föråldrat och klumpigt medium i jämförelse. Fildelning i allmänhet och BitTorrent i synnerhet lider av bland annat följande:

• Det tar allt för lång tid att hitta det man söker. I naiva tv-reportage brukar reportern göra en sökning på någon bioaktuell film och imponeras av de många resultaten, men att hitta något längre ut på den långa svansen är sannerligen inte lika lätt.
• Osäker tillgänglighet. Även om man hittat det man söker så finns det inga garantier för att man kommer lyckas ladda ner det inom rimlig tid.

Det finns även punkter där fildelning rent av är sämre (!) än CD-skivor:

• Förvisso gör nätet det möjligt bredda sitt musiklyssnande och hitta sådant som man aldrig skulle ha hittat i en skivaffär på 90-talet, men fortfarande finns det mycket som går att köpa på CD som man inte hittar på nätet. Klassisk musik är typiskt svårt att fildela, men även många kända popartisters singlar (med b-spår) är svåra att hitta annat än på plastskiva.
• I regel så är ljudkvaliteten sämre än på en CD-skiva (undantag: FLAC/Log/Cue). Det duger helt enkelt inte för en digital musiksamlare som vill ersätta CD-skivor och inte bara ha något flyktigt MP3-brus i sin iPod.
• Den mest grundläggande metadata som artist- och låtnamn är ofta felstavad eller inkonsekvent. Komposition, arrangemang och annan information som brukar finnas i CD-häftet finns i stort sett inte i digital form, oavsett källa.

Jag köper fortfarande motvilligt CD-skivor då och då av alla ovanstående orsaker. Det krävs inte mycket fantasi för att se hur man skulle kunna konkurrera med både dessa CD-köp och ”gratis” (pengar, inte tid) fildelning. Om någon skulle erbjuda bara en del av nedanstående skulle jag stå på kö med plånboken i högsta hugg.

• Digitalisera artisters komplett diskografier i ett format som är bättre än CD, inte sämre. 320 kbps MP3 är inte OK, det ska vara arkivkvalitet (t ex FLAC) och varför inte högre samplingsfrekvens/bitdjup än CD?
• Digitalisera all den metadata som normalt finns i CD-häftet och gör den sökbar. För en musiknörd vore det guld värt att kunna få svar på frågor som ”vilka skivor har gitarristen i band X gjort gästspel på?”. Tänk MusicBrainz fast bättre.
• Gör allt tillgängligt som en riktig webbtjänst där man kan hitta det man söker snabbt med garanterad tillgänglighet.

Kort sagt gäller det att själv erbjuda den mest kompletta samlingen med den högsta kvaliteten på det enklaste sättet. Som av en händelse så är upphovsrättsinnehavaren den enda som skulle kunna erbjuda det idag, då fildelning till sin natur är flyktig och opålitlig. Däremot tror jag inte på något centralarkiv som har allt utan snarare på tusentals webbtjänster och intelligenta sökmotorer för att knyta samman det hela. Det är nya tider nu och det kräver nya tekniska lösningar, men det är faktiskt inte rocket science. ”Det går inte konkurrera med gratis” låter mest som en uppgiven suck från en bransch som helst skulle velat stannat kvar på det dåliga 90-talet.